Äts­tör­nin­gar utvecklas ofta steg­vis. Van­ligt­vis är det svårt att utpe­ka när exakt sjuk­do­men har brus­tit ut. Sjuk­do­mens sym­tom föl­jer inte all­tid sam­ma for­mel och pas­sar inte hel­ler all­tid in i en speci­fik äts­tör­nings diag­nos­tis­ka krav. Äts­tör­nin­gar kan ta sig i utt­ryck på fle­ra oli­ka sätt och bara en del av sym­to­men är syn­li­ga utåt. Det är alltså lön­samt att föra fokus från det ytt­re till per­so­nens hand­ling och vil­ka teman per­so­nen oroar sig över.

En del äts­tör­nin­gar tar sig i utt­ryck via und­vi­kan­de av mål­ti­der och ätan­de i iso­la­tion. Äts­tör­nin­gar kan också ta sig i utt­ryck via toa­lett­be­sök efter mål­ti­der­na, göm­man­de av mat eller för­va­ring av mat på avvi­kan­de stäl­len. En äts­tör­ning kan tvin­ga en per­son på löp­tur i stört­regn, all­tid stå istäl­let för att sit­ta eller göm­ma kvit­ton från mat­bu­ti­ken. På grund av en äts­tör­ning kan en per­son som tidi­ga­re har varit social bör­ja und­vi­ka roligt pro­gram. Skrat­tet kan förs­vin­na från ett tidi­ga­re expres­sivt ansik­te.

Exem­pel på ytt­re tec­ken på en poten­tiell äts­tör­ning är viktfö­rändring, speciellt då förändrin­gen sker på en kort tid. Övri­ga ytt­re tec­ken kan vara hår­loss­ning eller blodspräng­da ögon eller svull­nad i ansik­te på grund av upp­kast­ning. Den isjuk­na­de kan bör­ja klä sig i stör­re klä­der i för­sök att döl­ja krop­pens form. Övedri­vet var­ma klä­der i förhål­lan­de till vädret kan vara tec­ken på ihär­digt fry­san­de och för lite klä­der kan däre­mot bero på en strä­van att orsa­ka fry­san­de i krop­pen.

Man kan inte veta vad hur en per­son mår enbart med att upp­märk­sam­ma ytt­re fak­to­rer eller hand­lin­gar. Det är typiskt att äts­tör­nings­sym­tom döljs. Den ins­juk­na­de kans­ke inte talar om sym­to­men med någon och strä­var istäl­let efter att ska­pa en illusion av välmåen­de. Det bäs­ta sät­tet att utre­da om en per­son lider av en äts­tör­ning eller annars mår dåligt är därför att tala. Ibland är det nöd­vän­digt med rätt så direk­ta frå­gor men dis­kus­sio­nen kan också inle­das med mer all­mä­na frå­gor som “Hur mår du?”. Dis­kus­sio­nen kan sedan så små­nin­gom sty­ras till mer speci­fi­ka frå­gor. Ämnet är ofta käns­ligt och därför är det vik­tigt att väl­ja en lugn tid­punkt och ett lugnt stäl­le för den­na dis­kus­sion.

Om du miss­tän­ker att du själv lider av en äts­tör­ning är det bra att med­ve­tet föl­ja med din hand­ling, dina tan­kar, käns­lor och din rela­tion till din kropp, mat och motio­ne­ran­de. Du kan fun­de­ra om det har skett några förändrin­gar gäl­lan­de des­sa delområ­den och vad det är som har väckt din oro. Vi upp­munt­rar också dig tala med en pålit­lig anhö­rig eller en pro­fes­sio­nell. Det kan vara till exem­pel din lära­re, arbetshäl­sovår­da­re eller trä­na­re. Man behö­ver inte vara ensam med sina fun­de­rin­gar. Ibland är det svårt att grans­ka sin egen situa­tion objek­tivt och då behö­ver man ofta en anna per­son som hjälp för att iden­ti­fie­ra en even­tuell äts­tör­ning.

Nedan finns en lis­ta på typis­ka var­nings­tec­ken på en äts­tör­ning (från god medicinsk praxis-rekom­men­da­tio­ner­na för äts­tör­nin­gar). En del av de uppräk­na­de var­nings­teck­nen kan också bero på andra sjuk­do­mar men det är vik­tigt att upp­märk­sam­ma teck­nen och utre­da vad de beror på.

Om du miss­tän­ker att du själv eller någon annan lider av en äts­tör­ning men inte vet hur du skall gå vida­re kan du rin­ga Äts­tör­ningscent­rums råd­giv­nings­te­le­fon +358505220077 (svens­ka) eller +358404115481 (fins­ka).

Sam­tal till råd­giv­nings­te­le­fo­nen bes­va­ras av en sjuks­kö­ta­re som är specia­li­se­rad på vård av äts­tör­nin­gar. Till­sam­mans kan ni göra en upps­katt­ning av situa­tio­nen och även tids­bok­ning till Äts­tör­ningscent­rums tera­pien­het kan göras via sam­ma tele­fon­num­mer.