På den­na sida sva­rar vi på föl­jan­de frå­gor:

Jag har en anhö­rig som lider av en äts­tör­ning, hur skall jag gå till väga?

Jag har en anhö­rig som lider av en äts­tör­ning men vägrar upp­sö­ka vård. Vad kan jag göra?

Jag miss­tän­ker att mitt barn har en äts­tör­ning. Hur ska jag gå till­vä­ga?

Hur kan jag hjäl­pa en vän som lider av en äts­tör­ning?

Erb­ju­der Äts­tör­ningscent­rum stöd till föräl­drar?

Jag har en anhö­rig som lider av en äts­tör­ning, hur skall jag gå till väga?

Det är fint att du utre­der möj­lig­he­ter att hjäl­pa din anhö­ri­ga. Det är vik­tigt att inte bli ensam med en äts­tör­ning. En äts­tör­ning tar sig i utt­ryck på mån­ga delområ­den i livet och påver­kar också anhö­ri­ga. Därför skall inte hel­ler de anhö­ri­ga bli ensam­ma med sin oro. Det är förståe­ligt att man är myc­ket oro­lig och kän­ner starkt begär att hjäl­pa då en anhö­rig mår dåligt. Att stö­da den som har ins­juk­nat är tungt och även anhö­ri­ga behö­ver stöd och infor­ma­tion i en utma­nan­de situa­tion.

När man är oro­lig över en anhö­rig är det bra att modigt ta det till tals med per­so­nen i frå­ga. Det är dock bra att kom­ma ihåg att temat kan väc­ka svå­ra käns­lor hos den anhö­ri­ga. Det är bra att väl­ja en lugn plats och reser­ve­ra gott om tid för dis­kus­sio­nen. Välj ett empa­tiskt och res­pekt­fullt sätt att utt­ryc­ka din oro och dina obser­va­tio­ner. Und­vik en bes­kyl­lan­de eller kri­tisk atti­tyd. Du kan förkla­ra att du är oro­lig för att du bryr dig.

För att du skall kun­na förstå äts­tör­nin­gen bätt­re är det vik­tigt att du får pålit­lig infor­ma­tion om sjuk­do­men. Därför är det bra att du har hit­tat hit. På våra hem­si­dor finns infor­ma­tion om oli­ka slags äts­tör­nin­gar, om vård av äts­tör­nin­gar samt hur man får vård på Äts­tör­ningscent­rum.

Pro­fes­sio­nellt stöd som erb­juds i god tid till­sam­mans med stöd från närståen­de har bety­del­se för tillfrisk­nings­proces­sen. Om man inte tar itu med äts­tör­nin­gen i tid ten­de­rar sym­to­men försvå­ras och det innebär att det också är svå­ra­re att stå emot äts­tör­nin­gens krav. Det är all­tid väsent­ligt att den ins­juk­na­de får kon­takt med sak­kun­nig vård. Det gäl­ler också situa­tio­ner där den ins­juk­na­de upple­ver att hen har kont­roll över situa­tio­nen och kla­rar sig utan vård. Ibland är det svårt för den ins­juk­na­de att ges­tal­ta all­va­ret i sin situa­tion och därför är det bra att låta pro­fes­sio­nel­la upps­kat­ta vård­be­ho­vet.

Du har en vik­tig roll som anhö­rig och kan bidra med upp­munt­ran och stöd. Du kan hjäl­pa och stö­da din anhö­ri­ga upp­sö­ka vård. Du kan fin­nas till för din anhö­ri­ga genom tillfrisk­nings­proces­sen då din anhö­ri­ga lär sig motstå sjuk­do­mens sym­tom och lär sig nya sätt att han­te­ra utma­nin­gar och bidra till sitt välmåen­de.

Du kan upp­munt­ra din anhö­ri­ga att rin­ga den kost­nadsfria råd­giv­nings­te­le­fo­nen på Äts­tör­ningscent­rum. Via råd­giv­nings­te­le­fo­nen erb­juds möj­lig­het till dis­kus­sion med en äts­tör­ning­sex­pert samt infor­ma­tion om hur vår­den kan inle­das. Du kan också själv rin­ga råd­giv­nings­te­le­fo­nen för att få anvis­nin­gar om hur du kan hjäl­pa din anhö­ri­ga. Mån­ga anhö­ri­ga har upplevt nyt­ta av en egen mot­tag­nings­tid för att i lugn och ro få dis­ku­te­ra oron och få råd och anvis­nin­gar om hur man bäst kan stö­da sin anhö­ri­ga. Råd­giv­nings­te­le­fo­nen på svens­ka +358505220077 och på fins­ka +358404115481 .

Jag har en anhö­rig som lider av en äts­tör­ning men vägrar upp­sö­ka vård. Vad kan jag göra?

En äts­tör­ning påver­kar både tan­kar och käns­lor och kan även förv­rän­ga kropps­bil­den. Det kan vara svårt för den ins­juk­na­de att inse att hen lider av en all­var­lig sjuk­dom. Den ins­juk­na­de kan upple­va att hen gör precis rätt och inte är i behov av vård. Den ins­juk­na­de kan upple­va sig ha över­vikt även om hen i verklig­het är all­var­ligt under­närd. Kropps­bil­den förv­rängs på grund av under­nä­rings­tillstån­dets effek­ter på tan­kar­na.

Ibland kan den ins­juk­na­de vara med­ve­ten om sjuk­do­men men avslå alla hjälpför­sök på grund av ett starkt behov att få bibehål­la kont­roll­käns­lan. Den ins­juk­na­de kan tän­ka att: “jag kla­rar mig själv”. Ibland kan bara tan­ken om vård väc­ka smärt­sam­ma käns­lor som skam och räds­la.

Som anhö­rig kan du hjäl­pa den ins­juk­na­de iden­ti­fie­ra tan­kar och käns­lor som vår­dupp­sö­kan­det kan väc­ka i hen. Du kan upp­munt­ra, stö­da och hjäl­pa den ins­juk­na­de inse att beho­vet av hjälp är verkligt och att en oskött sjuk­dom bara försvå­rar situa­tio­nen. Utryckt din oro genom omsorg och finns till för den ins­juk­na­de också i de svå­ra stun­der­na.

Du kan hjäl­pa den ins­juk­na­de boka sin förs­ta tid till häl­sovår­den. Följ vid behov med den ins­juk­na­de till det förs­ta mot­tag­nings­be­sö­ket. Du kan upp­munt­ra den ins­juk­na­de genom att berät­ta att hen inte direkt behö­ver för­bin­da sig vid något utan endast bör­ja med att dis­ku­te­ra situa­tio­nen med en pro­fes­sio­nell. Pro­fes­sio­nel­la inom äts­tö­ringsvår­den kän­ner till sjuk­do­men och motstån­det sjuk­do­men väc­ker. De kan hjäl­pa din anhö­ri­ga bear­be­ta motstånds­tan­kar­na och upp­munt­ra hen ta sina förs­ta steg på vägen till tillfrisk­nan­de samt att ta emot hjälp.

Om din anhö­ri­ga är min­derå­rig är det föräl­drar­nas plikt att orga­ni­se­ra vård för den unga vare sig hen vill eller inte. Föräl­drar­na kan använ­da sin makt (och skyl­dig­het) som måls­män och vid behov tvin­ga den unga till vård. Det är natur­ligt­vis lät­ta­re sagt än gjort och föräl­drar är ofta tvung­na att använ­da alla alter­na­tiv mel­lan him­mel och jord för att lyc­kas med det­ta. Det är vik­tigt att också de anhö­ri­ga får hjälp i den svå­ra situa­tio­nen och möj­lig­het att bear­be­ta egna käns­lo­reak­tio­ner. Oron över den ins­juk­na­de kan vara myc­ket stor och belas­tan­de.

På Äts­tör­ningscent­rum kan du boka en tid också för dig själv för att få dis­ku­te­ra er situa­tion med en pro­fes­sio­nell. Den pro­fes­sio­nel­la kan ge dig råd och anvis­nin­gar gäl­lan­de inled­ning av vård­proces­sen. När du får dis­ku­te­ra dina käns­lor och reak­tio­ner orkar du bätt­re i den tun­ga situa­tio­nen. Du kän­ner dig mer trygg och säker i att du gör rätt som tar hand om din anhö­ri­ga även om hen är i motstånd.

Du kan dis­ku­te­ra er situa­tion med en äts­tör­ning­sex­pert på vår råd­giv­nings­te­le­fon. Via sam­ma num­mer kan du även boka en tid. Råd­giv­nings­te­le­fo­nen på svens­ka: +358505220077 och på fins­ka +358404115481.

Jag miss­tän­ker att mitt barn har en äts­tör­ning. Hur skall jag gå till­vä­ga?

Om du miss­tän­ker att ditt barn lider av en äts­tör­ning är det vik­tigt att tala om din oro med bar­net. Anpas­sa dina ord enligt bar­nets ålders­nivå. Reser­ve­ra tid för dis­kus­sio­nen. Din oro kan väc­ka svå­ra käns­lor hos bar­net som t.ex. ils­ka eller skam. Det är van­ligt att en per­son som lider av en äts­tör­ning för­sö­ker döl­ja sym­to­men och för­sök att ingri­pa i situa­tio­nen. Stund­vis kan motstån­det vara häf­tigt. Låt dig inte skräm­mas av reak­tio­ner­na. Det är vik­tigt att förstå att starkt motstånd kan bero på äts­tör­nin­gens effekt på tan­kar och käns­lor. Miss­tan­ke om en äts­tör­ning skall all­tid tas på all­var och det är fullt befo­gat att man utt­ryc­ker sin oro. Det är förståe­ligt och natur­ligt att man som föräl­der inte vill göra sitt barn upprört. Men om man avfär­dar oron över bar­nets måen­de ris­ke­rar man fort­satt sjuk­dom­sut­veckling och en allt svå­ra­re situa­tion. Det är bra att utt­ryc­ka till bar­net att din oro base­ras i din omsorg och att du vill för­sä­kra dig om att bar­net får den hjälp hen behö­ver.

Det kan vara för­de­lak­tigt att med fört­roen­de dis­ku­te­ra äts­tör­nings­miss­tan­ken också med andra vux­na i bar­nets liv. Det kan gäl­la till exem­pel en lära­re eller trä­na­re. Det är också vik­tigt att med snabb tid­ta­bell kon­tak­ta en pro­fes­sio­nell för att få en nog­gran­na­re upps­katt­ning av bar­nets måen­de och häl­sos­ta­tus. Det är bra att inle­da äts­tör­ningsvår­den så tidigt som möj­ligt för att för­hin­dra vida­re utveckling av sjuk­do­men. Äts­tör­nings­sym­to­men utvecklas ofta steg­vis vil­ket gör det svårt för närståen­de att upps­kat­ta situa­tio­nens all­var. Äts­tör­nin­gar påver­kar abso­lut inte all­tid vik­ten. Enbart vikts­ta­tus berät­tar med andra ord inte hur all­var­lig situa­tio­nen är.

Utred­ning av bar­nets häl­sos­ta­tus och even­tuell äts­tör­ning sker beroen­de på bar­nets ålder via skol­häl­sovård eller stu­dent­häl­san, häl­sos­ta­tion eller pri­va­ta sek­torn. Ofta behövs ett läkar­be­sök i bör­jan för att utre­da bar­nets fysis­ka häl­so­tillstånd och närings­bris­ter­nas effek­ter på utveckling och till­växt samt krop­pens funk­tio­ner. Det finns ofta också ett behov för remiss till labo­ra­to­rie­pro­ver.

Man kan också inle­da utred­nin­gen genom att boka tid till Äts­tör­ningscent­rums tera­pien­het. Ofta inleds utred­ning med besök hos en sjuks­kö­ta­re som är specia­li­se­rad på äts­tör­ningsvård. Sjuks­kö­ta­ren hjäl­per er pla­ne­ra föl­jan­de steg. Ni kan rin­ga Äts­tör­ningscent­rums kost­nadfria råd­giv­nings­te­le­fon för att dis­ku­te­ra er situa­tion till­sam­mans med en sjuks­kö­ta­re. Råd­giv­nings­te­le­fo­nen på svens­ka +358505220077. Råd­giv­nings­te­le­fo­nen på fins­ka +358404115481.

Hur kan jag hjäl­pa en vän som lider av en äts­tör­ning?

Det bäs­ta sät­tet att hjäl­pa en vän som har ins­juk­nat i en äts­tör­ning är att upp­munt­ra och hjäl­pa vän­nen upp­sö­ka vård och fin­nas till som stöd. Du kan tala om för din vän att du bryr dig och vill hjäl­pa. Du behö­ver inte veta hur man vår­dar äts­tör­nin­gar, det är de pro­fes­sio­nel­las upp­gift. Bara genom att lyss­na, upp­munt­ra och visa din omsorg kan du hjäl­pa din vän.

Vi rekom­men­de­rar dock att läsa om äts­tör­nin­gar via pålit­li­ga käl­lor. Bra teman att bekan­ta sig vid är vad äts­tör­nin­gar hand­lar om i grun­den, hur äts­tör­nin­gen påver­kar tan­kar­na, krop­pen och beteen­det samt hur man blir frisk. Infor­ma­tio­nen hjäl­per dig förstå din vän bätt­re och väl­ja de bäs­ta sät­ten att stö­da vän­nen. Vid behov kan du hjäl­pa vän­nen hit­ta pålit­lig infor­ma­tion. Ibland är det svårt för den ins­juk­na­de att kän­na igen sjuk­do­men och därför kan hen stö­ta ifrån sig alla hjälpför­sök. Att för­se den ins­juk­na­de med infor­ma­tion samt utt­ryck av oro kan ändå hjäl­pa per­so­nen i frå­ga bli med­ve­ten om situa­tio­nens all­var och upp­sö­ka vård. När du visar att du bryr dig om din vän kan det förs­tär­ka vän­nens mod att inle­da tillfrisk­nings­proces­sen.

Vi rekom­men­de­rar sen­si­ti­vi­tet gäl­lan­de kom­men­ta­rer och sam­tal­säm­nen som gäl­ler mat, kropp och vikt. Des­sa teman kan väc­ka svå­ra käns­lor hos den ins­juk­na­de. Du kan upp­munt­ra din vän tala om för dig hur du bäst kan hjäl­pa men också om det är något som gör situa­tio­nen job­bi­ga­re för vän­nen. Det är bra att upp­munt­ra vän­nen dis­ku­te­ra de käns­li­ga­re ämne­na med en pro­fes­sio­nell.

Exem­pel på bra infor­ma­tions­käl­lor är Äts­tör­ningscent­rums och Äts­tör­ningsför­bun­dets hem­si­dor. Äts­tör­ningscent­rum har också en blogg (Omenatupa/finska) samt podcast (Elä­män näl­kään-podcast/­fins­ka) som kan innehål­la nyt­tig infor­ma­tion. Livs­lust-pro­jek­tet på Äts­tör­ningscent­rum spe­lar in en egen podcast på svens­ka under våren 2024. Du hit­tar oss också via socia­la medier på Ins­ta­gram och Face­book.

Du kan upp­munt­ra din vän rin­ga Äts­tör­ningscent­rums kost­nadsfria råd­giv­nings­te­le­fon eller rin­ga själv för mer råd och anvis­nin­gar: +358505220077 (svens­ka) eller +358404115481 (fins­ka). Sam­ta­let tas emot av en sjuks­kö­ta­re som är specia­li­se­rad på vård av äts­tör­nin­gar. Sjuks­kö­ta­ren kan hjäl­pa dig fasts­täl­la föl­jan­de steg i proces­sen.

Erb­ju­der Äts­tör­ningscent­rum stöd till föräl­drar?

Jo det gör vi. Famil­jer beak­tas och inklu­de­ras på basen av behov och indi­vi­duell öns­kan. Föräl­drar till min­derå­ri­ga patien­ter har oftast en vik­tig roll i vår­den och får anvis­nin­gar och råd till hem­met. En full­vuxen patient bes­täm­mer själv hur aktivt föräl­drar­na inklu­de­ras i vår­den. Föräl­drar­na kan föl­ja med bar­net till mot­tag­nin­gen eller träf­fa en arbe­ta­re skilt för mer indi­vi­duell hand­led­ning och stöd. Också på vård- och reha­bi­li­te­ring­sen­he­ten träf­far man patien­tens familj enligt indi­vi­duellt behov. Famil­jen har också tillgång till famil­je­te­ra­pi.

Föräl­drar har också tillgång till webb­kur­ser Eväi­tä tuke­mi­sen tiel­le (fins­ka) som fun­ge­rar som en verk­tygslå­da i svå­ra stun­der och ger föräl­drar­na reds­kap till att uppföl­ja och skö­ta om sitt eget måen­de. Bekan­ta dig vid kur­sen!

Äts­tör­ningscent­rum ord­nar också en finsksprå­kig grupp för anhö­ri­ga som träf­fas 4–6 gån­ger per år. Grup­pen genomförs med hjälp av video­sam­tal så man kan del­ta var än man befin­ner sig. Man kan anmä­la sig till grup­pen genom att skic­ka e‑post till avdel­ningss­kö­ta­re Min­na Mai­sal­mi minna.maisalmi@syomishairiokeskus.fi.